Frågorna har varit många och hemlighetsmakeriet tydligt kring de oanade konflikter som uppstod under valborgmässoaftonens firande för Ålandslås lagmedlemmar. Intrigerna grundar sig i att en så kallad utbrytargrupp bestående av Carla, Sputnik och Samordnaren på ett för övriga spelares oacceptabelt vis valde att sköta sin grillning på annan plats än tärnvägen.
Psykolgen Lars Sveberg har följt utveckling kring denna story med stort intresse och har runt lunchtid idag valt att uttala sig i ärendet. Han menar att det som skett inte på något vis ter sig särskilt märkligt då en process likt denna är en naturlig del av alla gruppers utveckling och väg till framgång. Detta argumenterar han för i enlighet med Schultz FIRO modell som utvecklats under 1950 talet då han fäljde olika grupperns framgång under Koreakriget. FIRO modellen säger att när en grupp bildas så går hamnar alla i den så kallade "tillhörandefasen". Här aktualiseras frågor som vill jag verkligen vara med? och får jag vara med i gruppen? Medlemmarna granskar här diskret överig gruppmedlemmar, när tillåtelse givits att komma ombord i gruppen och/eller beslut tagits om att kliva ombord så går gruppen in i ett mellanstadium - gemyt. Denna kännetecknas av låg konfliktnivå och gruppen får tid till vila efter den första tidens ansträngningar. Här tror man lätt att allt är klart, men i själva verket har gruppen vaggats in i en falsk säkerhet och denna fas är enbart lugnet för stormen. Efter en tid går gruppen nämligen in i "rollsökningsfasen". Detta ter sig oftast som den svåraste tiden för en grupp, frågor om ledarskap (kaptensbindeln är i dagsläget ej klart inför student-sm för ålandslås), makt, hierarki och ansvar behandlas. Här gäller det att fördela ansvar, hantera konflikter (likt den på valborgsmässoaftonen) och börja förhandla om vilken roll man vill/tillåts ha inom gruppen. Hur accepteras och erkänns olika former av beteenden, inflytande och kompetens? Diskussionen kan hetta till och ingen går säker, inte ens ledaren. Efter denna tids turbulens behöver fruppen ytterligare tid för vila och stabilisering, denna mellanfas kallas idyll. När meningsskiljaktigheter och groll lagt sig njuter man en (skenbar) förbrödring. Gruppen upplever ett tydligt och starkt vi. När gruppens roller ytterligare urkrisatalliserats och accepterats kommer maktfrågor i bakgrunden för frågor om samhörighet prioriteras. Gruppen går nu in i "samhörighetsfasen", där konflikter och relationsproblem uppstår men löses. Ledarskapet är tydligt och gruppens medlemmar känner en större tillit till vandra genom att de genomlidit och tagit sig igenom konfliktfasen. Det är först nu som gruppen kan prestera på sin absoluta maxnivå...
Svedberg menar därför att det inte kunde varit en bättre uppladdning för Ålandslås inför Student-sm. Alla i gruppen vet nu var de har varandra, troligtvis har också en större förståelse upnåtts för gruppens medlemmar för varandras tycke och smak, va de känner i olika situationer och på vilka olika sätt de kan tänka sig att fira valborgsmässoafton. Sverberg menar också att laget nog befunnit sig i "tillhörandefasen" alltför länge och att en konflikt likt detta i det långa loppet är fullständigt oundvikligt.
-"När det dröjer så länge innan en grupp når detta stadie som det gort för Ålandslås så kommer konflikten ofta snabbt och obärmhärtigt, precis som det gjorde på valborgsmässogaftonen slår det också ofta ner som en riktigt bomb. Som en blixt från klar himmel så att säga".
Säger Sveberg i ett uttalande.
Han menar också att Ålandlås nu blir rikitgt farliga i Student-sm, inget lag går säkert nu. Deras tilltro till varandra och samhörighet har nu nått oanade höjder, avslutar han...
/Samordnare Larssons alterego...Gurkan
1 kommentar:
Vi tackar dr. Svedberg med viss hjälp av samordnaren för denna idrottspsykogiska analys.
Instämmer med att detta är startskottet och den tändvätska som Ålands Lås är i behov av just i detta skede för att ta hem guldet.
Guldet ska hem, Guldet ska hem, Guldet ska hem till Åland igen!
Skicka en kommentar