Bear´s Den no more!

Det är med stor tillförsikt som jag i lugnan ro avnjuter en(8) kopp(ar) kaffe så här en sportslovsonsdag. Målarjäveln är i och för sig här och har väckt mig kvart över sju tre dagar i rad nu, VÄRDIGT! Men det är som jag alltid sagt...TIDIG MORGON, DUBBEL DAG! Vilket förutsätter att man, på något sätt, är positivt inställd det vi kallar livet. Men alltför mycket positivism leder bara till naivitet och det blir knappast trovärdigt i längden, därför tänker jag inte hylla mitt sportlov som något onaturligt positiv utan förhåller mig ganska bittert till det hela...termometern står ändå på minus 15...

Är trots allt rätt trött på kyla, de två senaste matcherna har spelats i minus 23 och minus 18...vilket resulterat i att mitt vänstra ringfinger inte är vad det borde vara...VÄRDIGT!

Säsongen lider annars mot sitt slut och sista matchen spelas nu på lördag, sen sker uppvaknandet och jag kan under våren återigen betraktas som tillgänglig för den som behagar.

Det har florerat rykten angående hur vinstpengarna i fantasy skall delas ut, jag sitter ju inne på potten och har givetvis stenkoll på läget. Förslagsvis samordnas en fest efter avslutad säsong med tillhörande prisutdelning. Alla har dock inte betalat in...GRRRRRR! Vid en sådan tillställning kan vi också hylla arsenal som nyblivna mästare, jag sätter mitt vänstra ringfinger på det.

Arise, Sir Jack of Wilshere! Fy satan ända in i gatan va bra han är. Bäst på plan mot barca (Messi i första exkluderat). De va så jävla gött att slå de självgoda jävlarna...1 tuff match kvar dock.

4-10 Juli Åland, perfekt säger jag!

Här kommer en spontan topplista på musik som bör spelas på sportlovet för att försätta en själv i harmoni...utan inbördes ordning...

Dire Straits - Sailing to Philadelphia
Kent - Skisser för sommaren
Bruce Springsteen - Johnny Bye Bye
Bob Dylan - The Times They Are A-Changin´
Johnny Cash - Devil´s Right Hand
Dire Straits - Sultans of Swing
Nationalteatern - Kolla Kolla
September - Vem ska ja tro på
Johnny Cash - Hurt
White lion - When The Children Cry

Men på första plats ligger givetvis att man beaktar och reflekterar kring Di Levas tankar angående kosmos.

Ert ljus i mörkret!

//Samordnaren