Alltid kul att dra sig till minnes vad man gjorde den där stunden man fick reda på att något stort hade hänt. Något som skulle gå till historien. Något som gjorde tidningarna fyllda av EXTRA EXTRA EXTRA (som om de inte hade tänkt ta med det?) och TV-apparaterna fyllda med extra insatta nyhetssändningar. Mäktigt ändå, på något sätt. Tyvärr är det ju oftast tråkiga händelser som får denna uppföljning. Palme (för ung för att minnas tyvärr), Estonia, Princess Di, 9/11, Anna Lindh, Tsunamin osv.
När tsunamin ägde rum har jag väldigt tydliga minnen från när jag fick reda på alla hemskheter. Hade varit ute på Arken i vanlig ordning på, tror det var juldagen va? Vaknade mycket nöjd på morgonen då jag äntligen hade fått med en härlig tjej hem från krogen, någon jag hade haft i tankarna länge. Söt tjej. När vi vaknade, alldeles för trötta, och slog på TV:n så dunkades nyheten ut i rutan: Tsunami. Otur som jag alltid har, så hade givetvis tjejen sitt ex nere i det drabbade området och hon började genast gråta och ringa en massa samtal. Inga svar, inga besked. Skärrad och med tårarna rinnandes, bad hon om skjuts hem. Med troligen alldeles för mycket promille i kroppen fick jag genast skjutsa hem henne. Och ut ur mitt liv. Nädå, vi är bekanta, men någon fortsättning på romansen blev det inte. Det gick för övrigt bra med hennes ex.
Har ni några minnen från sådana här stora händelser? Delge i kommentarsfältet, hade vart kul att läsa!
/Pete
3 kommentarer:
Bra inlägg Pete!
Intressant det där att man så väl kommer ihåg exakt vad man gjorde när det hände nånting stort i världen.
Det jag kan delge är min egen upplevelse av OS-finalen i hockey 1994 med vår egen kung Foppa i huvudrollen. Dagen till ära så var jag med hela min familj i Sälen och följde min mamma när hon åkte Tjejvasan. Minns absolut ingenting av loppet eller hennes prestation, men det jag dock har starkt i minnet är att vi bodde i en stuga som inte hade tv, så istället för att njuta av dramatiken på tv:n så satte vi oss i bilen och åkte hemåt och fick höra dramatiken på radion. Som ung hockeygrabb var man rasande och helt oförstående till att min kära mor och far inte hade lagt in i beräkningarna att det faktiskt var OS-final i hockey och att det var en sån självklarhet att man skulle se den på tv!
Nu har ju i och för sig en viss Lasse Granqvist en grym förmåga att göra saker spännande på radion också så med lite distans till det hela så var det inte så tokigt. Glömmer aldrig citatet: "Han gör ett Kenta Nilsson-mål, grabben!"
Jo visst har jag likt Peter erfarit ett snöpligt slut på något som kunde inneburit mycket mer fysisk närhet än vad som blev.
Snäll flicka som jag var (är?) väntade jag länge å väl med att bedriva otukt. Men så en dag hade jag valt ut ett praktfullt exemplar, en flärdfull adonis som skulle få förtära min jungfruliga kropp... Överkast på golvet underkläder i taket å fantastiskt mycket naket – då jävlar flyger ett plan in i world trade center och min vackra endymion har givetvis bekanta i området. Så ICKE!
Haha Carro! Det kommer nya chanser ;)
Skicka en kommentar