Uppdatering från Åland och IFK Mariehamn

Sitter "as I write" i spelarbussen på väg till säsongens längsta bortamatch i Vasa. Laget, i numera hela Ålands Lås FC:s hjärta, IFK Mariehamn har gått lite knackigare på sistone. Fortfarande obesegrade hemma, men har bara en poäng på senaste tre bortamatcherna. Ett lätt sätt att förklara det hela med är att vi såklart saknar Petteri som vi i augusti sålde till turkiska toppklubben Bursaspor. Kul för honom, vår ekonomi och hans ekonomi, men lite tråkigt för vårt spel på sista tredjedelen. Däremot är vi glada att ha fått välkomna hem Ålands Lås och Örebro bekantingen Tommy Wirtanen, som vi snart hoppas det ska lossna för.

Nåväl, den senaste tidens knackiga spel måste utvärderas. Vi tre tränare var rörande överens om två saker: 1. Vi förlorar alla andrabollar och den så viktiga mittfältskampen i match efter match. 2. Vi kommer till för lite målchanser.
Men varför?

Videoanalysansvarige Lundberg satte sig ner och tittade igenom de fyra senaste matcherna, och var riktigt nöjd med de ca.30 sekvenser han fick fram. De rörliga bilderna talade sitt tydliga språk.
Orsak till sak 1. Vi agerar inte som ett lag när vi spelar våra längre uppspel eller rensningar. Fyrbackslinjen blir kvar hängande, vilket gör att mittfältet inte heller trycker upp tillräckligt och vi får därigenom alldeles för stora ytor att täppa till på andrabollarna. De gör t o m så dåliga push-ups så att motståndarnas anfallare ofta får komma rättvända efter deras rensningar. Dessutom kommer våra yttrar inte in tillräckligt snabbt.

Orsak till sak 2. Petteri till stor del såklart, men det kan man inte säga till laget. Men vi har även fått en sämre bredd i vårt spel av vår högerback, som är egentligen vår enda renodlade kant/breddspelare. Tanken är att han ska va på kalken pch i höjd med anfallarna nästan, men blir nu 6-7m inåt i planen, vilket gör att vi inte riktigt vågar vända dit. Sen får vi inte tillräckligt med maxlöpningar när vi vinner boll och går framåt. Den detalj som man häpnas över hur duktiga de är på internationellt.

Efter 30 min samtal och videotittande såg vi en markant förbättring senast mot Honka på försvarsspelet och agerandet för att vinna mittfältet, men anfallsmässigt har vi ännu lite att jobba på. Kul när exakt de saker vi pratat om visar tydlig skillnad.

Återstår att se hur det går imorgon, men vi hoppas på det bästa. Ni hejar väl och följer oss på nätet?

Avslutningsvis vill jag avsluta med att säga att jag saknar alla och att jag gärna kommer till Örebro 3-4 november om det styrs upp något? Annars kommer jag en hel del i November ändå. Och sist men inte minst, hade jag Stefan och Marica på besök på Åland förra helgen och jag vill igen säga Grattis, fantastiskt kul!

Kramar Peter